Three

Repeating is in all cases something wasteful, regardless whether it's written, shown, said, sensed. Granted, there is different kinds of reiterating, I see it as scope-based information.

If data is transferred to a group of persons, for example, someone in a meeting said someone stole his coffeecup, it's pointless for the same someone to enforce the details of the theft on a person attending the meeting, it takes time for both parties and it makes the receiving party annoyed in most cases.

On the other hand, if the victim of the coffeecup-crime want to relay his story to someone outside the original meeting, he has to repeat his story in some way or the other. The repeatal is subjective to the story teller, the source material, but to no one else.

The main reason behind gatherings, public speaking and the "reply all"-function in email-clients is to remove unnecessary duplication of information and procedure. In most cases the reprisal of data is destructive and will lead to even more replication of the source information.

Two

Fuel for creativity, is that something concrete, like buildings from the 70s, or abstract, as everything else from the same time, but even if we would know the exact specifications for triggering and sustaining such state, it wouldn't matter since the person suffering a creative shock has to output it with sense and proportion, objectively.

A heightened sense of creativity can probably appreciate a box of cereal in a cupboard as a masterpiece, objectively; it is just breakfast. This in turn could be seen as a critique of all the new "strange" art compared to regular portrait paintings and sculptures of naked greeks, but it is not, making art has to be a creative process, appreciating it doesn't have to be.

This could also be the reason why wine is served at art galleries, is wine creative fuel?

One

Since I don't generally know the thought-pattern of those who read what I write I basically shouldn't generalize, or even think about how those think and react when reading the words that I have written in this sentence. With that said, self-reference is awesome.

What I wanted to say is that when affected with good stuff, it triggers a response in stressful creativity, also known as happiness in me. What stressful creativity is is another post, in general terms it is a sense of being creative but not being able to do much about it, ie, not pouring it out
in a appropriate container.

Listen to "Movits!".

Tjugotvå

Intressant vore att uppleva kreativitet konstant, för att inte säga ren galenskap, tänk dig att hela tiden få snilleblixtar men ingen tid att skriva ner dem eller göra verk av dem, det är då det underlättar om man är en diktator eller tillräckligt många lojala verksamma undersåtar till att göra verklighet av de idéer man gång på gång får in i sitt huvud.
Perfektion blir först när en människa har lagom mycket kreativitet, nog att få en hum om en spännande sak att utforska och sedan få tilldelad tid till att planera och göra expeditionen för att sedan komma hem till ännu en dagning av intresse.

Det sägs att hjärnan har lite samma konsistens som blött bröd.

Tjugoett

Mycket kan sägas om att inte ha energi nog att genomföra de mest grundläggande uppgifter i sitt schema, vissa, låt oss säga, överanalyserar sina mentala anteckningar om vad som ska uträttas under dagen, går för långt fram i tiden och blir smått överraskad när dagen har börjat på nytt och inget av det basala är klart, se än en gång har tidsoptimisten klarat sig ur dagsordningens käftar och vi alla buar runt omkring. Motsatsen får vi alla en bild av genast, en person som gör allt korrekt rätt och otvetydigt, en tråkmåns helt enkelt, vi är genast förbehållna av interaktion med denne.

Här är ett hus.

Tjugo

För att inte åka runt och skvätta lera i samma hjulspår kan man ta och köpa snökedjor, de borde fungera ungefär likvärdigt i lera som i snö, visst, lite missanpassat blir det nog, men kommer man ur sin håla är det ändå värt att lägga ner tid på att snöra om sina däck till att vara mer av bastard än sina kusiner sommardäck. Visst, det beror mycket på vad man har för något som sitter fast på däcken, om det är en cykel, som är mer anpassat i mitt och många andras fall, är det smidigare att lyfta upp cykeln, antingen för hand, eller ta snökedjan till hands, det är upp till var och en som har det problemet.

Utgå!

Nitton

Anledningen till många saker kan finnas i definitionen, med det sagt är det givetvis inte en och samma definition som ger upphov till så många anledningar som krävs för den stora uppgiften att täcka alla förbryllande problem. Det går helt enkelt inte, om det inte är en väldigt oskarp anledning, typ "jag tyckte så" eller "därför att", vilket är mest eggande och fördummande, visst får det vissa typer av människor att spänna nävarna i en klotliknande form, logik kan givetvis också göra detsamma, beroende på hur faktan levereras.

Leverans på spår, men vad bär den för anledning?

Arton

Att analysera sig själv till den grad att man vet varför man gör vissa saker, men kan inte stoppa det är minst sagt frustrerande, som att vara krang utan sin robot, vissa saker kräver insikt för att göra, men vad hjälper det om man inte har kontrollen över resten av sin kropp att utföra det som ursprungligen var målet att utreda,skapa,analysera.
Vad ska man göra om man tror sig ha sinnena riktade utåt, som utmätta för social interaktion när man som mest behöver introverta sådana, för att skapa koncentration i det som helt klart är viktigast, för mig är det ett mysterium.

Ha kontakt med dig själv, denna är på ett papper.

Sjutton

Det är mycket som i högre koncentration är direkt skadligt, frågan är om inte allt egentligen är det, bara att ingen tagit riktigt allt till dödliga doser, eller skadliga.
Jag har av egen erfarenhet upplevt att repetition av något ger ett svårplacerat eko av sagda i annat media, eller rentav i samma media, man tror sig uppleva repetitionssubjektet återigen trots att det ens sinnen uppfattar inte är likt i någon del av vad man levde sig in i i första början.

Om du är en bro, vad tycker du om postbilar?

Sexton

Med fler och större mängder av prylar minskar självklart också utrymmet för dem, om inte störra lagringslokal inräknas bland prylarna, definitionen av ordet måste först göras och präntas ner. Även om jag har väskor nog tar väskorna i sig plats av den större lagringsplatsen, det är lite av en självklarhet. Förbrukningsvaror kan i sig hamna som pryl, om den har en långsam förbrukningscirkel, tänk dig en espressomaskin som går sönder efter två år, eller ett kylskåp. Helt beroende på fönster av tid som man anser vara lämpligt kan mer saker platsas som förbrukning, med undantag av det som kan återanvändas i absurdum, tupperware, datorprylar, lampsocklar.

Släng inte bara dina saker.

Femton

Om nu galenskap definieras som onormalt beteende måste man även ha en norm för just beteende, det skulle vara en lättnad att se en uppstaltad lista över vad som är legalt så att säga att bete sig som, även om jag inte ser mig som i farozonen på långa vägar, det är europaleder dit.
Skulle det inte vara allt annat än otrevligt att kunna kontrollera sin kropp snäppet mera, sömn är mest ett otyg som är ivägen för veckolånga sittstunder, det är något jag inte kan göra i dagsläget, sängen blir väldigt lockande efter 30-40 timmars vakenhet, eller pseudovakenhet, man är inte produktiv eller effektiv efter bara några timmars avsaknad av medvetslöshet.

Somna till detta.

Fjorton

Att ha problem med skärpa, eller mer korrekt skrivet oskärpa, skärpa är allt som oftast något man strävar efter, vare sig det gäller en operation, fotografering eller jakt.
Vad jag gillar är ofaktiskt oskärpa, i annan formulering, skärpa i oskärpa, att något som vid första anblicken verkar helt ut ur fokus dagnar till att få vassare kanter än vad man trodde var rimligt.
Många ting kan få denna galenskap över sig, ibland sägs det rätt ut, utrycket "oslipad diamant" är där ur, fenomenet "underdog" likaså, det är lätt att se att det gillas av en relativt stor mängd typer.

Är det oskarpt?

Tretton

Utan tyngden av att hela tiden vara tvingad till att sova en sisådär en tredjedel av sin tid är det sagt att sinnet blir galet, kan inte skilja på sin och andra människors perspektiv. Det närmaste man kan likna det vid är när man tar en sovmorgon, eller vaknar långsamt, tror sig gå upp och äta frukost gå till sin arbetsplats, till man stöter på något som stör den verkligheten man upplever, en konversation som går fel, man försöker tänka sig tillbaka i drömmen och då spolas man tillbaka från en början lika snabbt som att spola tillbaka en dvd-film. Det är då man analyserar sin besvikelse av tröttnaden som man får av att upprepa det man redan gjort i sin dröm, försöker intala sig själv en kort stund att det är egentligen tvärtom, att man dagdrömt på arbetsplatsen.

Som att träffa ett berg.

Tolv

Med ens införskaffande av plötslig insikt i något ämne får man äve smått nostalgiska känslor, hur svårt det hade varit innan att göra uppgiften, och varför man inte kom till insikt tidigare.
Nu har inte jag varit mål för någon musa, jag längtar däremot till en sådan, många vet inom vilket ämne, jag tänker alltså inte späda ut den kunskapen. Det har några anledningar, mest att jag vill bli frågad fler frågor.
Men, som gårdagen inte handlade om på engelska, är det hemskt bra om man klarar delmål av ett stort mål, med den uppenbara nackdelen att man måste skjuta straffar i början.

Bli förflyttad närmare solnedgången.

Elva

Under gång av ett kreativt ögonblick har man ingen större insikt i sig själv och ögonblicket, man agerar nästan direkt utan att låta tankegångarna snurra runt ett par varv i sinnet innan de löper ut genom utportarna. Kan det vara det som är hemligheten, när man kan något tillräckligt bra så tänker man aldrig på hur man gör utan aktionen talar för sig själv, oavsett kreativt utflöde.
Skulle tro att det går att öva upp den egenskapen, till den grad att man låter all kommunikation gå den direkta vägen. Givetvis, det har sina uppenbara nackdelar, som jag tidigare nämnt, avsaknaden av insikt i sina rörelser och sinnesmotioner, en annan minst lika stor baksida av denna egenskapen är slumpmässighet i repetetion, att man inte kan vara säker att samma fråga ger samma svar vid upprepning.

Låt dig se dig från ett yttre perspektiv, helst utan handvapen.

Tio

När man är under ett beroende där intaget ger en kick har man inte hållt på länge nog, det är först när man behöver tillförsel för att vara "normal" som alarm-systemet sätter igång sig själv.
Själva ordet beroende används allt för flyktigt i samhället enligt min mening, tydligen denna meningen. Det kan givetvis vara så att folk är alldeles för lättpåverkade också, då stämmer inte min tidigare mening med min mening, även om de kan samverka.
I stort sett är det också samhället som bestämmer om man bör sluta eller inte när man är under någon substans trollformel, behöver knappt nämna några sakliga exempel här då alla redan vet vad som är korrekt. Svårare blir det med halvabstrakta saker, som tillexempel musik, alla upplever det som abstrakt under njutning med vid anfall blir det plötsligt konkret, det är spännande.

Något som liknar lite junkie, -ie.

Nio

I en kamp mot tiden, vad har man tillgång till för vapen då, går riddaren i attack med schema och äggklocka mot sin nemesis, går agenten stillsamt mot sin fiende med dold farfarsklocka och en skruvmejsel, det är frågor man måste ställa sig.
Hursomhelst så har jag ingetdera, möjligtvis en halvt fungerande äggklocka som ringer varje dag kvart i fem, och har gjort så i lite över ett år, jag är i kamp mot den, viker jag och ställer om klockan, eller faller den och tar slut på sin energi i batteriform, det återstår att se.

Rita upp en bild åt mig.

Åtta

För att inte missbruka förstärkningsord som jag hade tänkt att göra ursprungligen här i början av denna meningen måste jag ha en gradering av något slag, jag har lite av samma tankesätt som de som tror att sin själ försvinner om man blir framkallad på bild, alltså, vid eftertänksam och metodisk upprepning av ett ord tappar den för det mesta sin kraft, vilket i sin tur resulterar i brutal mixning av både utländska och inhemska ord och stavelser. OK, i måtta, kryddmått eller mindre, kan det vara småkul med nya varianter av skällsord, men för det mesta så är det i samma nivå som en 10-12årings humor, det enda de vet som är tabu nog att skoja om är just vad som oftast händer på toaletter. Den humorn är inget jag värdesätter högt, jag liknar den vid bottenskrapet, tillsammans med buskis.
På andra änden av humorgraderingen ligger något jag tänker vara osagt, men jag kan nog ge lite av en svag referens till något som ligger nära.

Man skulle skaffat igelkott istället.

Sju

Som många av er märkt av följer jag ett visst mönster, det var något man fick lära sig på syslöjden i gymnasiet, om man ska följa ett mönster ska man även märka av det på själva tyget. Tyg är vitt känt som ett annat ord för diverse, och det är just diverse jag handskas med här, mer än så är svårt att gå in och analysera, lämna tänkarhatten i hallen och få en upplevelse som bara kan fås utan bearbetning av intrycken. Då är det även en möjlighet att leva i nuet, det är där som saker händer, på hiphopska, "where it's at", visst, jag kan tänka mig att det ger en viss mättnadskänsla av att se fram emot ting, nackdelen är att oftast lever huvudet i något typ av paradis, också kallad bestörtningen som sker efter ett evenemang med för höga förväntningar.

Någon som märker vad jag gjort?

Sex

Se där ja, eller ännu hellre hitåt, är svårt att läsa om man inte har en lagom stor spegel i närheten, om det nu räknas som att se åt ett annat håll, blir man ignorerad om man bara blir sedd genom en spegel. Om så är fallet är det inte konstigt att modeller är sagda att ha bräckliga självförtroenden, då de ses överallt genom bilder, bilder som för det mesta tas fram genom just speglar. En spegel är i princip ett fönster med lite väl mycket smuts på ena sidan, kan man då räkna in alla sorters glas i den teorin, det mest uppenbara som sammanfaller är givetvis att de som dricker ur glas känner sig förbisedda och lågt själv-värde. När vi ändå tagit oss såhär långt måste också materialet analyseras, glas är sand som har lite annan struktur, det liknande där är att när det är lågtryck känner sig många deppiga, och det är då luft som har lite annan struktur, inte helt olikt sand och glas.

Men oj vad inkorrekt. Här är något jag ritade för att förvirra.

Fem

För att verkligen ta reda på vad som händer omkring måste man först öppna ögonen till nya saker, om man hela tiden refererar tillbaka till sådant man skådat tidigare har man svårigheter med att greppa om det man har inom sitt synhåll.
Om man ska göra det absurt, vilket man alltid ska göra om man vill väcka slumrande frågetecken och även höja ögonbryn, tänker en snickare allt han ser i spikar, om den ska mäta avstånd kanske den anger det i "Hur långt man kan kasta en hammare nykter.", något svårt för en låt säga matematiker att ens börja förstå, då de inte har någon koppling till omvärlden alls, om de ska mäta något så finns det redan i en dimension bortom våra 4.
Med det sagt, måste man veta vem jag är innan man förstår vad jag pratar om.

Här är ännu en sd%46Gd>((© från en annan vinkel.

Fyra

Jag som person i allra högsta grad enligt min egna mening, och vems andra mening ska man ta hänsyn till egentligen, det är allmänt känt att man läser av de flesta personligheterna i ett CV på bara första meningen, varför göra overkill som det heter på engelska och använda energi åt andra meningar.
Köpte nyligen matvaror med "bästföre"-datum om 2 år, det kan betyda många saker vid analysering av företaget som gav ut produkten. De kanske inte är så noga med hygien, "Är det grönt eller vitt så betyder det extraliv" säger de menande i telefon vid uppringning må hända, en annan möjlighet är att ingen ändå inte äter matvaran i fråga till fullo, i mitt fall -- Varför prata om någon annans fall, såvida de inte skadade sig allvarligt är det ingen poäng att ta upp här. -- är matvaran en våt krydda i form av chili, jag kan vara av de få som förbrukar en sådan på några veckor, kan tänka mig att de flesta kryddar sparsamt. Den tredje anledningen må vara att det ansvarande företaget har delegerat arbetet till arbetarna/robotarna att addera stora mängder konserveringsmedel till receptet, vilket är fallet i den militäriska maten har jag hört.

Med andra helt lösryckta ord, pick your poison.

Tre

Det är många med mig som troligtvis håller med om följande, i varje fall hälften, i en dragkamp, då får man hoppas att man är på den sidan som håller mot, att man inte följer med och förlorar.
Sedan kan man fråga sig vilken sida som förlorar i en dragkamp, men då är man ignorant och har inte läst reglerna.
För att så vitsigt säga, dra ut på det hela lite längre är fysiken i det hela lite intressant, flera möjligheter poppar upp, dragkamp med gummiband, där de som står längst fram är extra vadderade för att inte skadas allt för illa i slutet av matchen då de slungas mot varandra, dragkamp i luften, där den uppenbara svårigheten är att mäta när man förlorat/vunnit, dragkamp med motsatta regler, där istället för att dra, trycker, de med kortast snöre vinner.

Här är en skateboard jag gjorde för längesedan.

Två

För att återkoppla till morgondagens händelser krävs ett sinne som lever i övermorgon. Nu har inte jag ett sådant, så vitt,grått,gult jag vet i alla fall, det skulle varit smidigt, eller bli smidigt, hur man nu skriver om man har ett sådant, presens, futurum eller hur blir det?
Det är tydligen månförmörkelse idag och igår, vetenskapsmän i form av meterologer har hittat ännu en guldgruva att mina, meddela sverige att det är total förmörkelse i samband när det är flera kilometer djupt molntäcke likt sådan som blev efter meteoritnedslag för en sisådär 65 miljoner år sedan över hela sverige.
Jag skriver givetvis om sverige, sverige som i min närmsta omgivning.

Här är en<zdl bi_df_ld på pskrhaaaww....

Ett

Jag har svårt att bestämma mig inom vilken språkram jag ska röra mig på denna sidan, då sidan är baserad på en kodbas i den anglosaxiska varianten ter det sig mer eller mindre naturligt att skriva i nämnda uppsättning av ord och grammatiska regler.
En lösning på problemet är att växla om vartannat bland de språk som behärskas.
Den uppenbara nackdelen är att mitt ordförråd inte är kraftig till stommen nog till att användas på likartat sätt.

Här är en kaka jag bakat.

Ratatat

I went to their concert this saturday, had a big crush on their music last summer, so I had to watch them live.
Sadly, they hadn't marketed the concert enough, there was about 50-70 in the crowd, not enough to make an impact.
Even so, it was a good show, they were a bit inebriated, and the keyboardplayer had some antics, balancing on a stool and so on.
I took some, in my eyes, great shots of them, feel free to comment on the pictures below, I want critique.
These are straight from the camera, no cropping or something, just resizing.


I also met two other people who took pictures of them, a Canonguy and a Holgaperson, I didn't talk to the Canon one though.
I didn't count those who took pictures with cardholder-size cameras or mobilephones.

//Sillern

I saw Koop this weekend. It was overall a great show, but i have to say that some people need more self-insight. I happened to be in front of a group of people who, I assume, was at their first concert, they talked loudly throughout the concert, "Are you alright?, Are you able to see from where you are standing? Should we move? I can't see the pianist!" unt so weiter.
Sadly, if I were tell them that, I would in every scenario be treated as a jerk, that could have bad side effects the rest of the concert, pushing extra carelessly, clapping way too close to my ears, etc. So I didn't.

The playing band was great, as I mentioned earlier, they said that they would play their longest set and that is not a bad thing, since they have a few new songs from their new album to play.

I also took a few pictures from the set, the quality is a bit better than the last concert I covered. I hope I learn some more to the next concert, but I suspect that the quality-level is reached now, at least with the equipment and place I had at my disposal.

The obvious enhancement would be a tripod, it is a bit inconvenient to drag along on the tram.
The lessons I learned from the last, and first concert was changing the ISO-level, that I don't have to have a 2 seconds shutter speed, and taking shots in a series. My camera/memorycard has the capacity of taking three consecutive shots, that was enough to get atleast one good picture out of three.

The pictures are here: Live Images
this text is a duplicate of my last.fm-journal

Welle:Erdball

Var på en konsert i Chalmers Kårhus igår, det passade sig lite att just en grupp med mycket starka elektroniska bakgrunder spelar på just en teknisk högskola. Vissa har liknat dem vid Kraftwerk andra har liknat dem vid bitpopens anfader, själv vet jag inte vilket som är närmast sanningen men jag ser dem som kraftwerk och rammstein i samma band.
Det var en liten överraskning för mig hur bra de var på scenen, eftersom jag bara hört dem i cd-format innan, då tyckte jag att deras "sång" var alltför malplacerad, men den fungerade förvånansvärt bra live.
Jag försökte även med att ta kort, men där möttes jag av en begränsning, det är först nu i efterhand jag insåg att det var ISOtalet som var boven i dramat, oskärpa. Det är något jag får ha i närminnet under nästa konsert eller annan ljussvag tillställning. I varje fall har jag lagt ut de "bästa" på min bildsida, men jag funderar på att flytta dem till en separat sida då de sänker medelkvaliteten i mina ögon, jag uppdaterar denna utifall jag kommer till det beslutet och genomgår den behandling som behövs. Det är ändå lite pill som krävs för det, först måste jag antingen skapa ett filter i den nuvarande databasen där jag sorterar ut alla konsert-bilder, eller skapar jag en kopia till databasen med bara konsertbilder i. Den andra lösningen är helt klart "the right way", eftersom jag då kan jag med lätthet ha en konsert-sida, just likt den gallerisidan jag har nu, fast med lägre kvalitet och högre kvantitet. Första lösningen är mer som ett "Quick fix", och det är ju aldrig bra om det inte faller sig som så att det är både den rätta lösningen och en snabb sådan.

Jag tog och mergade kommentarsidan och bildsidan nu, kritik är uppskattat. jegerås.se
Utöver det håller jag på att porta miranda till linux, eller rättare sagt, att jag kompilerar med "winelib" som det så alkoholinspirerat heter. Det gick framåt ett tag, jag hade till och med fått igång att visa andra användares avatarer, det blev jag rätt glad över eftersom senaste gången jag lekte runt med mirandas kod fick jag aldrig det att fungera, för intresserade så visade det sig att jag var tvungen att länka in lite externa bibliotek statiskt istället för dynamiskt. Efter fått det att fungera skapligt tänkte jag ta och göra detsamma på en nyare version av miranda, den jag hade lekt med var runt 2 månader gammal, och det var då än så länge oförklarliga fel dök upp, vilket fick mig att tappa intresset. Oförklarliga fel är inte något man tar med en klackspark.

Buss-Idéer

Har suttit och hållt på med min läxa nu på morgonen, har ungefär 100 ord kvar att skriva, eller 2-3 meningar då. Uppgiften ligger i att skriva kritik om två sidor i den växthuseffekten-debatten, på ena sidan har jag en artikel ur The Guardian som har en mer politisk syn på det hela, och på den andra sidan har jag en sida från en meteorolog-sida, inte helt känd, men den verkade legitim, som har synen att det mest är en massa skrämselpropaganda och att det egentligen är månens fel alltihop.
I uppgiften kunde man välja om man skulle kritisera båda eller rikta in sig på en sida och följaktligen analysera sönder den. Jag har valde att först rikta in mig på den ena texten, men när jag satt och skrev på den i förrgår på en våldsam bussfärd fick jag lite idé-torka och började att kritisera även den andra.
Jag skulle vilja se att man sätter upp accesspunkter och/eller repeatrar längs busslinjer, typ i var tredje lyktstolpe, givetvis att de är sammanlänkade, det skulle ge fler pendlare skulle jag tro. Om man tänker sig att när man går på bussen så stämplar man sitt kort och får ett lösenord som man loggar in på bussens lokala webbserver, bussens server är sedan permanent ansluten till de repeatrar som är utanför samtidigt som den har en intern accesspunkt och även RJ-45-jack vid varje passagerarpar.
Fler finesser man kunde ha på buss-servern skulle kunna vara:
* en busstidtabell givetvis, där man kan se förväntad restid till nästa hållplats.
* möjlighet till att planera sin resväg genom att se när de anslutande bussarna kommer.
* en FAQ, typ "Q: hur tänder man lyset inne på toaletten? A: man stänger och låser dörren."
* lite rolig statistik, antal mil åkta, medelhastighet, antal gula bilar passerat, osv.
* information om sin chaufför, "hej jag är en 42årig kille som...."
* ett extra plus vore om man redan innan man gick på kunde ta reda på bussens kondition.
* sin egen chattserver med rum som "#vi_bak_i_bussen #vi_som_sover #vi_som_dricker_alkohol", att man kan nätragga på bussen samtidigt som man kan se personen i fråga "ditt hår ser bra ut såhär 4 meter snett bakifrån".

Risken är att man inte vill gå av bussen, utan man betalar sin biljett och så åker man runt och runt, det är ju så billig hyra, 500kronor om månaden.

Warbussa

Satt och war-"åka buss", funkade sådär då jag inte kunde stanna bussen och surfa, det blir typ, "oj där var en oskyddad ah-pe, alt+tab, testar om jag kan surfa, det gick, ok, nu försvann den", så det var inte särskilt användbart, om man nu inte har något mail som ligger och hamrar på att få komma ut på nätet till sin recipient, men det har jag övergivit sedan länge att ha en mail-klient baserad på en dator, mycket bättre med webbgränssnitt då man inte behöver ha på sin mail-klient-dator för att se om man fått några nya mail. Jag kan bara tänka mig att mailklienter fungerar om man har en mail-server som hämtar hem sin post så man kan distribuera den inkommande över nätverket.
Jag kan meddela att de mesta jag hittade var runt 40 stycken ungefär vid berzeliigatan, jag hann iofs inte räkna de oskyddade, men det var säkert någon iaf. Den enda gången jag hann googla var ungefär vid sankt sigfridsplan, den apn hade inte ens dhcp att jag inte behövde köra dhcpcd-kommandot, annars skulle jag nog inte hunnit.
Kan passa på att tipsa lite om en NBT (next big thing) i musik då, gruppen/artisten kallar sig för "Detektivbyrån" och från vad jag har sett är de rätt mycket spelade i inde-electronica-kretsar, det är alltså inte en helt subjektiv kampanj detta.
Deras sound är än så länge helt instrumentalt och jag tror inte de planerar att ändra det, samtidigt som de låter som uppjazzad elektrifierad folkmusik, kan tänka mig att man kan utan problem framföra deras verk med analoga instrument såsom fiol, nyckelharpa osv.

Waxextras

Jag köpte två album av Muse för någon vecka sedan, de har tydligen blivit populära nu när de släppte sitt nya "black holes and revolution" har jag för mig att den heter, min favorit är nog fortfarande "Muscle Museum" ur albumet "Sbowbiz", speciellt om Soulwax har lagt några fingrar med i låten, det var förövrigt så jag upptäckte just Muse. Remix-gruppen har också andra namn, "2ManyDJs" och säkert fler, den består av bröderna Dewaele främst och två andra som inte är lika omnämnda.
När de kallar sig för Soulwax är de en vanlig grupp, med egna låtar och analoga instrument och som 2ManyDJs har de samplingar som instrument och snor andras låtar.

Såg nyss ett avsnitt av komediserien Extras med Richard Gervais, även om det första avsnittet av andra säsongen inte är slaget än humormängd sett så var det ett bra och roligt avsnitt.
Extras är lite likt The Office på det sättet att det är samma pinsamma situationer som uppstår samtidigt att vissa karaktärer är väldigt irriterande med sin dåliga självinsikt.
Alla som inte blivit smittade av den här serien uppmanar jag till att se den första säsongen, den borde finnas som DVD vid det här laget, samtidigt som det är en brittisk serie att det tar inte så lång tid att kolla igenom en säsong då det är 6 avsnitt som standardlängd.

En bild-sida

Igår satte jag mig ner och lärde mig lite databassaker igen, för att föra över mina bilder till just en databas, att jag kan ha kommentarer och titlar på dem, är lite torftigt om det står typ "Image 34".
Det uppkom lite problem med det, först och främst var jag tvungen att leta upp när bilden togs genom att jämföra web-bilden med mitt original-arkiv, det tog sin lilla stund, inget problem kanske, mest tidsödande, det andra problemet var att jag hade satt två databasrader för datum och tid istället för att använda datatypen DATETIME och bara ha en rad, jag hittade inte den typen, vilket gjorde att jag var tvungen att fixa en query som lade ihop datum och tid, gick sådär, fungerade på några bilder. Löste det genom ett enkelt php-skript som förde över datum och tid till just datumtid, efter det var det en barnlek att fixa datum-ordning på bilderna.
Sidan är inte särskilt klar så som den är nu, men den fungerar hjälpligt, har lite idéer kvar att implementera, såsom taggar, sökfunktion, rating, kommentarsmöjlighet.
Började lite senare att testa den senare idén, funkar bra i den mån att det går att kommentera på var enskild bild, det som inte är funktionellt är man kan skicka html, men det kan jag fixa i en handvändning genom att byta ut alla < mot &lt; och > &gt;. Ett annat problem med kommentarsfunktionen är att man kan ta bort andras kommentarer, om jag nu inte skulle kommenterat bort den raden nu då.

den nya bild-sidan
kommentarfunktionen

Tankar efter en dokumentär

Det är nog undermedvetet uttalat att man mår bäst av ett strukturerat repetitivt liv när det nästintill alltid går dokumentärer om konstnärers kaos-artade liv med alkohol och droger i mängder som bara de värsta missbrukarna kan mäta upp sig till; såg en dokumentär som tog den andra sidans parti när de pratade om den mentala sjukdomen att vara manodepressiv eller bipolär som det tydligen också kallas,(får ett batteri i mitt sinne när jag hör det ordet). Dokumentären hade som skildrare den eminenta Stephen Fry samtidigt som den centrala rollen handlade om samma Fry, med andra ord att han själv har stora problem med att vara bipolär; en mycket intressant historia i varje fall.
Själva sjukdomen har som symptom att sitt humör går väldigt mycket i vågor, lite som för de flesta under sin pubertet men mycket värre då vågorna har högre amplitud resulterandes för en stor del i självmord.
Det är givetvis tragiskt i sig, men de är under vågens topp väldigt maniska, kreativa och fler positiva drag vilket gör dem oftast till väldigt framgångsrika inom just kreativa yrken såsom artist/konstnär/forskare.
Det bringar frågor om en vanlig människa per definition har chans att bli populär i dessa yrken då man inte har det maniska draget som kraftigt förstärker de egenskaper som är uppskattade, ska man ta för givet att alla nu kända filosofer/matematiker/uppfinnare var bipolära, var da Vinci, Einstein, Pythagoras osv. det?
Om personen i fråga tagit sitt eget liv så kan man ju tro det iaf.
Kanske rentav den halvpåhittade personen jesus var sådan, han tog ju i princip sitt eget liv när han inte orkade gå ner från sitt kors,(det var aldrig några som vaktade de som hade korsfästs, utan antingen gick man ner själv eller så hjälpte kompisarna/familjen), man kan ju inte påstå att han var manisk då iaf, mest deprimerad, känner sig inte värd att leva och sådant tragiskt.

Det glöms, forskas, bearbetas, implementeras

Fick helt plötsligt lite fler fel på min laptop i förra veckan, eftersom jag inte hållt på med felsökning i en unix-struktur på några månader så hade lite information fastnat i långtidsminnet som jag är helt enkelt kass på att komma åt, det blev en massa tab-klickande av den orsaken då jag inte riktigt kom ihåg vilken inställningsfil man skulle pilla i. Det var också en sådan vital del som det trådlösa nätverket som hade fallerat under det stora psykiska trycket, att jag först och främst var tvungen att leta upp en konventionell ethernetsladd, jag tog den som jag tidigare haft som tvättlina. Internetåtkomst är a och o vid felsökning när man inte har stenkoll på de grejer som tappat sin funktion, man kan inte vara pressad till att kunna allt.

Jag fick löst problemet, genom att ta bort slumpmässigt valda filer och uppdatera lite andra saker.

Har förresten återupptäckt 65daysofstatic, högst experimentell musik, kraftfull, ibland analog med distade gitarrer och dylikt, lite mars volta, ibland blir de till en remix-grupp som fullständigt förstör musikens uppbyggnad och sprider ut dem helt vilt. Tidigare har jag bara lyssnat förbi dem under någon timme, gav dem inte så mycket örontid, gissar att jag hade många nya då att lyssna på, hann iaf se en dvd med dem under den tiden, och de verkar ju som drägg rent ut sagt.
Häromveckan, apropå återupptäckter, fann jag tillbaka till Kings of Convenience, antagligen tack vare The Whitest Boy Alive som jag någon månad tidigare lyssnat mycket på, att jag sen har Erlend Öye som artist med många låtar under sig på min mp3-spelare för tillfället kan nog också ha hjälpt till detta.
Smidighetskungarna har den minimalistiska ljudbilden som jag gillar samtidigt som väldigt hög sjunga-med-känsla i låtarna, genomtrevligt.

Jag kommer förövrigt befinna mig på Storan den 6e oktober för att se Binärpilot,SMK,Tor Bruce och några fler uppträda, biljetter att beställa finns hos pustervik om någon är lite sugen.

Hur mycket ska man kopiera?

Om någon säger "inget alls" så har den självklart fel, jag tror inte människan klarar av när allt är nytt, typ att "kyrkan" inte ville acceptera att jorden snurrar runt solen.
Jag vet en bok som tar upp detta fasansfulla, A Hitchhiker Guide to the Galaxy, där den ultimata terrormaskinen går ut på att placera personen som blir utsatt i proportion till universum, jag håller med, det är inte helt samma aspekt som jag snuddar vid, men det är mycket nytt i universum, nytt för oss det vill säga. Tyvärr fick vi, läsarna, inte berättat för oss konsekvenserna av denna manick när Zaphod blev utsatt.
Tillbaka till kopierandet, om man inte har en mycket rubbat sinne måste man alltid ha en koppling till en tidigare känd definition, hur svag den än må vara men ändå befintlig, man kan nästan alltid finna sig i att tänka "detta påminner mig om hur månen blir upplyst av solen" eller "jaha, det grundämnet har också en proton", mycket vanliga tankar i var mans liv, kvinnors också givetvis, när man upptäcker något nytt.
Detta ger oss också en bra möjlighet i att verifiera faktan som vi blir tillsagda eller visade, om den inte har någon tidigare grund i vårt huvud har den svårt att sätta sig som trovärdig information, "That makes no sense", "Religion", "Elvis? Dead?", "There is no spoon", och så vidare.
Samtidigt, baksidan av detta 2kronorsmynt, det skapar hål i inlärningsmetodiken, hela tiden måste det skapas nya definitioner och bevis, vissa är absurda där definitionen bevisar beviset och beviset bekräftar definitionen, ingen rot i något tidigare känt utan bara något man hittat på för att "förenkla" uträkningar. Jag klagar inte på i/j men det är ändå lite udda.

Kan meddela att jag nu bytt ut mitt tidigare horisontella läge mot en föredetta-stol, den ser ut som mina jeans efter att ha cyklat 2 mil varje dag, förslitningshål överallt, har också bytt ut teet utom räckhåll till dubbla kaffekoppar och en pyramid med äpplen, den onda laptopen är också utbytt mot den här fast innehållet är maffigt, mer om det om några rader. Apropå äpplena, införskaffade dem tidigare igår på det kära snabbköpet ica kvantum munkebäck , det var lite snålt utbud på de enda äpplena som är värda att kallas för äpplen, Granny Smith, vet inte om det var det som var orsaken eller inte, men de hade blandat de med någon icke-ICA-märkta äpplen, en blå liten val, texten granny och något nummer var istället för kvalitetsmärket. Kort och inte så gott så var äpplena, omogna.

Melanie, 1970tals starkt miljömedvetna singer-songwritern eller den mer populära termen "Hippie" som ofta liknas vid bob dylan, fick tag på en videoupptagning när hon spelade hos Ed Sullivan den fjärde oktober 1970, 20:35 ungefär, kan ju säga som så här, hon utrycker det som cocorosie utelämnar. Maffigt!

Sedan kan man ju fundera.

Tänk er bilden när man sitter ner i en skön fåtölj har en kopp te inom räckhåll på ett bord i lagom höjd, lite dunkel belysning, gärna förstärkt med några levande ljus, med en trevlig bok man kommit ungefär en tredjedel in i, man har introducerat alla viktiga karaktärer och de ska precis ner i sitt depp-träsk för att sedan komma upp starkare än någonsin några kapitel bort, visst verkar det mysigt?
Jag har inte alls så.
Jag ligger i min säng med nackspärr för att se datorskärmen samtidigt som jag dumt nog placerat min tekopp på en stol 2 meter bort, utom räckhåll, givetvis utan en god bok utan det är min nemesis laptopen som ligger här och förströr min tid åt mig, belysningen är om möjligt lite dunkel, men känslan försvinner när det är lysrör som lyser upp det dunkla, självklart är det inte sådär mysigt svalt utan det är svettigt, på grund av att jag gjorde te nyss och det är en långt-under-standarden-luft-konditionering här.

Det jag främst skulle få fram med detta är att även om man nu vill få folk till att lyssna på indie-tronica kan man inte annat än njuta av all den maffiga alternativa rockmusiken som finns, jag släpper lite namn:
Be Your Own PET, Louis XIV, The Dears, The Finals, Kill Hannah, Spoon, Feeder, Liars, The 88, Kashmir, Death From Above 1979, TV on the Radio, iLiKETRAiNS, Komakino, ¡Forward, Russia!, VAST, The Coral
Finns givetvis en massa mer men hur länge ska jag hålla på egentligen?
Visst jag kan hålla med om att det är några som man tveksamt kan kalla för alt.rock men det är ändå åt det hållet.

boomboom

Boom Boom Jungle is Massive is the Sound of the Police och all annan hiphop.
Jag kan nog inte säga att jag är en hiphoppare per definition, klär mig sällan i såpass stora kläder och bär ännu mer sällan så kallad bling bling, men jag kan ända säga att jag gillar genren.
Det finns ju faktiskt ingen annan genre som fungerar så bra på dansgolvet som just hiphop och dess närliggande genrer, om det skulle vara någon som skulle slå det så skulle det vara Ska eller Reagge med fart i, ojoj.
"Hemligheten" ligger i musikens basgång men inte bara där utan också texten som man kan skråla med i och får därmed en större upplevelse.
Självklart finns det mycket skräpig musik inom hiphopgenren, speciellt nyare, fast det är ett lite falskt påstående, det är ju bara den bra musiken som överlevt.
Om vi istället tar en annan superb genre inom musiken, typ elektronisk indie, den kan man mycket sällan dansa till, vilket är en stor uppenbar svaghet till att sälla ålyssnare, den musiken kan man bara njuta av, fram tills någon bevisar motsatsen då.
Det kommer väl bara dröja något halvår innan någon lanserar elektro-vals eller något i den stilen.
Vals med "The Robot" inbyggt i sig.
Som jag sa är musik man mest bara kan digga utan att utrycka det mer än med huvudnickningar svårt att introducera ovana lyssnare till.
Man får ta och ha en uttänkt strategi till att vänja lyssnaren, först ta reda på personens favoritgenre och leta upp en elektroniska varianten, vissa är enklare än andra.

hårdrock och liknande, Machinae Supremacy, dödsmetall-tv-spelsmusik typ

en samlingsgenre som man kan kalla "tjejröster" eller "female voices" är enkel, då är det bara att rekommendera roisin murphy för att sedan gå över helt till moloko.

en rockare är lite lurigare, Scissor Sisters kan man mjuka upp lite med, inte så jätteelektroniskt med snuddar ändå, man också gå raskt över till The Fiery Furnaces, det är lite av en chansning men kan fungera. En lite vildare gissning är att gå över till elektroclash fast då måste personen ha viss humor då det sjungs om porr i den genren mest, typ Peaches, Avenue D osv.

Punkmusik då, det är ju elektroclash som jag nämde precis som gäller, kan också ta och introducera Le Tigre först.

Jazz och dylikt är rätt enkel också då det finns många sådana elektroniska, kallas nog för nu-jazz eller neo-jazz, har inte riktigt koll på den genren riktigt. Borde också fungera med Lounge-musik, inte så elektronisk men fortfarande good shit.

Tango borde väl höra till jazz egentligen, men det finns ett såpass bra grupp till den genren så jag var tvungen att separera den, kallas för Gotan Project, Gotan är en ordförvrängning av tango,
hoho, vad humoristiskt..

Popmusiklyssnarna har jag ingen lösning på, de är väldigt sällan intresserade av musik ändå, så jag struntar i dem. Vet bara en medveten poplyssnare, och hon är extrem.

De som lyssnar på trance och techno vet jag inte heller vad jag ska göra av, de får helt enkelt sansa sig lite, lyssna på Slagsmålsklubben eller Binärpilot sedan slappna av och le.

Kom gärna med fler förslag hur man kan locka andra till en annan musikgenre, har en kompis som försöker få mig till att bli hårdrockare, men hon har inte lyckats så bra än.